Corona-hetsen, nu även i Cali

Med tvillingar är bilen redan mer än fylld med packning. Att kunna bunkra upp med extra mat är i princip omöjligt. Dessutom ska vi byta bil på lördag och vi är osäkra på vilken storlek vi får. Och vi flyttar till nytt boende på söndag.

I förrgår vaknade vi till solsken trots att det stod att det skulle regna hela dagen. Vi hade tagit in på ett vackert hotell vid Laguna Beach för att komma iväg efter en tung vecka med dålig sömn, mycket skrik och oro från Corona-viruset på bland annat börsen. Vi hade ett sagolikt rum med balkong som gick ut över vågorna, så gott vi sov! Fyllda av energi åkte vi iväg på hikes och efter att ha lämnat två nationalparker då att alla hikes var avstängda pga gårdagens regn, hamnade vi på en långpromenad längs vattnet. Det gjorde oss ingenting för det var den finaste strandpromenaden vi gått. På kvällen öppnade vi en flaska vin och började titta på en film.

Sen hörde vi om Trumps tal om att stänga all flygtrafik från Europa med undantag för Storbritannien. Jossan och Chris vände och vred tålmodigt på alla vinklar med oss, kanske mest med mig som behövde lugnas ner, och när vi la på var vi alla ganska lugna och vi kände oss relativt hoppfulla.

Mamma och pappa hade en resa hit där de skulle ha landa på lördag kring lunch. Alltså ett halvt dygn ”för sent”. Vi ringde och pratade med pappa mitt i natten svensk tid och han pratade ihop sig med mamma och tyvärr ställde de in resan. Så himla tråkigt, med såklart 100% förståligt. Vi, och dom, hade verkligen sett fram emot att ses och vi är i så stort behov av avlastning nu. Förstår såklart att finns det en massa personer som har det extremt mycket svårare nu, men vi blev iaf ledsna.

Alla rubriker på förstasidan dagen efter handlade om Coronaviruset.

Resten av gårdagen bestod av regn och vind. Vi pratade med en barnläkare i Sverige som lugnade oss om Coronaviruset och Thors magont. Vi gjorde vårt bästa för att hitta andra positiva saker under dagen. Vi gick till gymmet och badade badkar med Thor och Theo. Vi lyckades vända dagen ganska bra!

När vi kom tillbaka till Brentwood åkte jag till gymmet. Jag kom fram till Equinox 17.30, dvs då det brukar vara som mest hektiskt. I parkeringshuset var det knäpptyst och jag möttes inte av en enda bil. Hittade en parkeringsplats direkt och gick upp till gymmet. Fick utan problem plats på spinningpasset. Spinningpasset var jättebra. Stämningen var dock annorlunda. Personer runt omkring hade täckt handtaget med typ 5 handdukar och instruktören som hjälte mig med inställningarna undvek att nudda mig och torkade snabbt av sig med en trasa efter. Peppen han bjöd på under passet hamnade enbart om att släppa dagens ångest och hur starka vi var som tagit oss dit. I omklädningsrummet tog de andra snabbt sina saker och gick, det var bara jag och en till som duschade.

Jag körde ut från garaget med huvudet fullt av ångesttankar. Tänkte att jag inte skulle ta med dom hem till Fredrik och tog bilen till Trader Joes som jag har hört ska vara en härlig butik att bara strosa runt i och bli inspirerad av. Kaos. Tomma hyllor, långa köer till kassan, hittade inga havregryn, inte en enda konserv. Tänkte att denna känsla måste jag vända på och gick till den enda sektionen som fortfarande var full: glass och kakor.

I kön började en person bakom mig skoja med mig om min överlevnadsstrategi medan jag väntade på personen framför som hade en överfylld vagn med mat. Började bli stressad. Kom på att killarnas mat faktiskt tog slut på Amazon en gång i början när vi kom till USA. Tänkte att om konserver ör slut måste ju deras specialmat bli typ omöjlig att få tag på. Sprang över till Target på andra sidan gatan och tömde butiken på all barnmat från det märket som de äter. Butiken ekade tomt med undantag från några stressade personer med fylla varuvagnar. 8 burkar som kommer räcka i 2-3 veckor, typ 3500 kr, och en mycket lugnare Emilie senare gick jag ut från butiken.

Det känns som att jag är med i en film. Antar att alla på typ hela jorden känner så just nu. Det är så surrealistiskt och även om jag inte längre är orolig över att få själva viruset, känns det läskigt när många hetsar upp sig och mat tar slut. Nu har även jag blivit en sån då jag tömde butiken på barnmaten. Gillar det inte.

Kom hem och berättade för Fredrik. Det blev en till flaska vin. Ringde alla hotell vi bokat och det verkar som att vi kan få avboka allt och få pengarna tillbaka.

Nu sitter Fredrik och letar nya boenden någonstans lite mer off i någon delstat i USA. Vi tänker att vi gärna vill ha ett hus där vi är ok med att vara ”instängda” och nära till vacker natur så att vi kan vara ute mycket. Känns som det är en tidsfråga tills gymmen stänger även här.

På många sätt har vi en sådan tur. Vi är föräldralediga ihop och vi kan åka vartsomhelst. Vi har det väldigt bra och vi mår alla bra. Dock känns det lite mycket och stormigt just nu, det var inte riktigt så här jag hade trott att det skulle bli de första månaderna som ny mamma. Förstår att livets ställts mer på sin ända för många andra personer, men även hos oss "som har det så bra" är det riktigt rörigt och stormigt på insidan just nu. Känns som att det sällan tidigare har varit så många över hela jorden som är vilsna samtidigt. Till och med vädret i LA är vilset, regn flera dagar förra veckan och ser ut att fortsätta likadant denna veckan.

Hoppas det är bra med er alla, vi saknar er extra just nu och längtar till vi kan ses och kramas igen.