Förlossningsberättelse - Thor & Theo 190906

Ikväll får vi reda på om mini är en tjej eller en kille. Jag vet inte varför men jag är så nervös. Jag har sovit oroligt och mår konstigt nu på morgonen. Detta trots att Thor och Theo har sleepover hos mamma och pappa (igen, typ blivit en veckotradition sen jag började jobba, riktigt lyxigt för oss alla🙏💜). Kanske är det för att jag kände mini röra på sig för första gången i torsdag och det blev därför mer verkligt, eller så kanske kön känns viktigare denna gången då vi redan har två killar. Vet ju att båda alternativen blir magiska, och mina två önskningar har redan gått i uppfyllelse: att det var en denna gången och att den verkar må bra i magen.

Har hela tiden trott på en tjej då jag mått så dåligt under graviditeten, men tror sen några veckor tillbaka att det är en kille då jag drömde att jag födde en kille, kinesiska horoskopet sa kille, tror kanske jag såg något manligt på ultraljudet (barnmorskan sa dock att det var navelsträngen haha!) och Fredriks pappa är en av 6 bröder och Fredrik en av två bröder... Så kille är min gissning för kvällen!

Att det känns mer verkligt har fått mig att tänka tillbaka på resan med Thor och Theo. Nu är jag inne på 4e året av att skriva dagbok. Ibland blir det bara något ord, ibland lite mer. Det är så kul att kunna titta tillbaka, speciellt nu när det hänt så mycket ändringar i livet senaste åren. Dessutom är det ett stort plus när man numera har mitt minne som en guldfisk!

Nu när det närmar sig en till förlossning, men ändå på lite tryggt avstånd, vill jag komma ihåg hur det var. Så här kommer lite dagboksanteckningar:)

Måndag 2 september

Mysig dag i Mälarhöjden, jag la en massa pussel och pappa och jag åt en trevlig lunch i solen på Lyran. Allt såg bra ut på ultraljudet på Mama mia, de växer på. Thor ligger lite under kurvan och verkar väga 2647g, Theo ligger lite över kurvan och väger 2965g. Men båda är inom ett normalt intervall för ett barn så väldigt bra storlek för tvillingar. Theo har vänt sig igen. Hade det på känn då jag fick några starka sparkar på lunchen och det kändes som mer än två fötter som sträckte på sig.

Bild från den 30/8 - stoooor mage!

Tisdag 3 september

98.2 kg! Med kläder och efter lunch men ändå, nu är det tungt! Har svullna fötter, ben och vader. Kan ej gå längre än några 100 meter och inte ta mig uppför trappor. Kan inte ta upp saker från golvet och svårt att resa mig upp själv. Toalettbesök är ett träningspass. Magen är oftast sned åt vänster och det belastar ryggen mycket. Magen är konstant hård, som ett hårt klot, och höfterna gör ont.

Besökte Mama Mia på eftermiddagen och allt låter bra, har lite högt blodtryck men ingen fara.

Onsdag 4 september

Ont i magen hela dagen men inga värkar. Frostade av frysen, inte smart när man är höggravid och den är längst ner nära golvet. Tog många timmar, haha!

Hade möte med läkaren som sa att de tidigast kommer att sätta igång mig 14e september, blev helt knäckt!

Väldigt svullna ben trots stödstrumpor dygnet runt

Torsdag 5 september

Hängde i Mälarhöjden igen och la pussel. Hade lite ont i magen så vi åt lunchen ute i solen på terassen. På kvällen fick Fredrik mig att tänka på annat då vi gick ut och åt en så god middag på Bergamott på Kungsholmen. Så svullen så kunde inte gå alls, vi tog taxi alla metrar som det gick!

Redo för sista date nighten innan tvillingarna kom (ska vara 36+4) och älskling på restaurang Bergamott

Fredag 6 september - dagen då Thor och Theo kom till världen 💜💜

Vaknade vid 6 med ont i magen, kändes som värken jag hade i onsdags. Estimerad vikt 100kg!

Kring 8 började något som kändes som värkar. Klockan 9 ringde läkaren från SÖS som jag desperat hade bett ringa till mig då jag inte godkände att bli igångsatt först 14/9. När hon ringde berättade jag att jag kanske hade värkar och hon bad mig avvakta lite tills jag visste mer.

Fredrik lagade ett jättefin frukost till mig. Vi ringde lite senare till SÖS när vi hade klockat värkarna och även om de tyckte det var tidigt att åka in, är de väldigt snälla och överseende med tvillingmammor. Så vi packade det sista, tog med packning till både mig, Fredrik och barnen samt bilbarnstolar och vagn och beställde en taxi. Gravidkudden var såklart med. Vi fyllde hela bilen! Såg ut som att vi skulle flytta in på SÖS!

Kring 12 kom vi in till BB på SÖS. Fick ett stort fint rum med flera fönster och badrum med badkar. De satte på lite klisterlappar på magen som skulle mäta mina värkar och efter ett tag kom de in och sa att det troligen inte var dags för förlossning då mina var svaga. För säkerhetens skull gjorde dom en kontroll och tur var det var då såg dom att jag var öppen 5cm. Gjorde ont men ändå ok smärta, vid 8cm fick jag ryggbedövning och som det hjälpte! Fick njuta av lite lugn och ro och tog till och med ett bad. Men fastnade i badkaret och Fredrik fick hjälpa mig att komma upp, haha!

Det fanns ingen rock i min storlek...

Sen kom krystningarna, mardrömmens mardröm. Aldrig känt en sådan smärta förr. Det var två läkare och tre barnmorskor i rummet. Jag har sedan flera veckor tillbaka blivit svimfärdig av att ligga på rygg då de är så tunga, men med tvillingar är det enda sättet man får bli förlöst. Fanns dock ingen kraft att hämta på rygg så fick krysta på sidan och sen när det verkligen var dags las jag på rygg. Tappade kraften flera gånger men tillslut kom Thor ut. 22.06, 45 cm lång och 2960g. Thor fick komma upp till mig en stund samtidigt som läkare och barnmorskor höll i min mage och satte på mig massa sladdar och slangar. Väldigt overkligt ögonblick och det var svårt att ta in för det var så många främlingar omkring mig i detta intima tillfälle. Fredrik tog av sig sin tröja och Thor fick ligga på hans bröst.

Jag omringades igen av all personal och såg knappt min kära familj. Kraften var verkligen slut nu och det gick inte att lägga mig på sidan så fick försöka hitta kraften på rygg. Jag var rädd då jag viste att Theo var större och jag bad Fredrik om att få åka hem. Theo och jag kämpade på och halva han kom tillslut ut och efter en liten paus resten av kroppen. Stackaren hade blivit lite blå av min paus. 22.40. Stor var han - 50 cm lång och 3620g, långt över estimatet på 2965g som jag hade fått i tisdags! Barnmorskorna var väldigt förvånade och hade inte sett så stora tvillingar tidigare, och de kom dessutom i v. 36+5!

Fick äntligen ha båda hos mig och försökte ta in glädjen men det var svårt, var så omtumlad. Och alla slangar och sladdar var kvar kvar på och i mig. Fredrik fick snart gå iväg med Theo för att kontrollera om han hade fått vatten i lugnorna . Jag fick lite lugn och ro omringad av enbart Thor och en barnmorska som pysslade om mig.

Thor högst upp och blåa Theo längst ner

Vår vision som vi hade gått igenom ihop inför förlossningen var att jag efter förlossningen skulle ta en varm lång dusch och sen skulle vi skåla tillsammans med den fina champagne som vi hade tagit med till SÖS. Det blev det inget av, haha!

Lördag 7 september - tisdag 10 september

De kommande dagarna togs vi hand av väldigt fin personal som delade med sig av tips och kunskap på ett mycket fint och ödmjukt sätt. Vi fick god mat och ett stort fint rum. Jag fick lite högt blodtryck under slutet av förlossningen och Theo var ju som sagt lite blå och fick sen lite tendenser till gulsot, så läkaren undersökte oss kontinuerligt. Thor hade legat stilla lite länge och hade fått lite snett huvud, så det ska vi gå till sjukgymnast för.

Fredrik gick på läkarbesök med Theo då jag knappt kom ut från vårt rum och det var väldigt tufft då lilla Theo hade små blodkärl som var svåra att hitta. Var 3e timma dygnet runt fick Thor och Theo mat och under dagarna & nätterna lärde jag mig med hjälp av den fantastiska personalen att amma (en åt gången) och handpumpa. Så knasigt att det fungerar!

Det var under dessa dagar som det började landa att vi hade blivit föräldrar. Inte bara till ett underverk, utan två! Kärlek på en ny nivå, går inte att beskriva.

Den 10e september, 4 nätter senare, åkte vi hem. Pappa kom och hämtade oss. Kändes läskigt men också skönt att få åka hem. Jag hade lite komplikationer som jag fick hjälp med, Fredrik åkte iväg och köpte världens skönaste fåtölj till mig dagen efter så att det skulle mildra min smärta lite.

Dag 1 på Lilla Essingen gick över förväntan med mycket bra teamwork mellan mig och Fredrik. Ändå hoppfull start!