FLYGRESAN SOM NÄSTAN INTE BLEV AV

Allt började så bra. Vi hade packat det mesta dagen innan, vi fick magiskt nog in packning i bilen och vi var alla mätta och glada när vi gav oss iväg mot Köpenhamn. Till och med solen sken!

Vi kom fram till hotellet som låg precis vid flygplatsen, man kunde till och med se avgångarna i receptionen. Det gick smidigt att lämna bilen och sen njöt vi alla av god mat på rummet. Det kändes som den perfekta starten på resan.

Men sen kom natten. Både Thor och Theo hade svårt att sova och grät så mycket. Till slut deckade Thor men Theo kunde inte sluta. Han hade blivit förkyld och fick svårt att äta för att han inte fick luft när han åt och sen var han så snuvig att varje gång som jag försökte lägga mig ner började han tjuta.

Fredrik ringde sjukvårdsupplysningen vid 03 för att få tips på vad vi kunde göra för att underlätta snuvan, men istället för tips la han på telefonen skrämd. Kvinnan som hjälpte honom hade sagt att Theo i värsta fall kunde få sprängd trumhinna av flygresan. Perfekt att säga till nyblivna föräldrar som försöker hantera deras barns första förkylning och en första flygresa med barn...

Vi kände oss så hjälplösa och mitt enda fokus var att försöka trösta Theo. Fredrik kämpade ihop lite ny energi och lyckades hitta en läkare på flygplatsen. Jag ringde dit och fick en tid inom 30 min! Så vid 4.30 tittade jag och Theo in till läkaren som gjorde en noggrann undersökning och gav oss grönt ljus för att flyga - så skönt!

Väl på flygplatsen började vi tjafsa med incheckningsdisken om övervikt (vi checkade in 3st bagage istället för 8st som vi hade rätt till, ett av de bagagen vägde 3kg för mycket och vi tyckte de var löjliga som ville ta betalt) och då kom en tjej fram och erbjöd oss att få checka in ett bagage med henne, helt otroligt! Sen tjafsade vi lite med loungen för att vi inte fick ta med oss vagnen in (och det var typ omöjligt att bära allt med händerna) men vi hittade istället ett jättegott ställe att äta på som vi hade missat annars. När vi gick på planet fick vi fel platsinformation och tvingades flytta rad när vi precis fått in all packning men då hjälpte å andra sidan flera passagerare oss att bära.

Men sen var vi äntligen på väg!

Och resan gick så mycket bättre än vad vi hade vågats hoppas på. Theo fick en alvedon och sov ganska gott. De ammade och åt perfekt på väg upp i luften och sen på vägen ner stannade Theo efter ett tag för att han var mätt och då blev vi oroliga för hans öron. Då gav han oss istället största och första smilet sen kvällen innan och vi båda började störtgråta för att vi blev så tacksamma över att han inte hade ont.

Väl framme på flytplatsen i Malaga skulle vi hämta ut bilen och då var den visserligen inte klar, men vi blev uppgraderade till en med extra stort bagage så all packning fick plats utan problem!

Så helt klart ett dygn fyllt av kraftiga plus och minus, skönt att vi äntligen kom fram!