NÄR MAN KOMMER UR SYNK

Den sista veckan försov jag mig några gånger till 2.30-passet och det slutade med att jag fick byta alarmsignal och lägga mobilen på andra sidan sängen. Trots det lyckades jag försova mig näst sista natten och vi ville verkligen vara i synk till flyget dagen efter.

Killarna vaknade därför riktigt gnälliga på morgonen och Fredrik försökte vända dagen med en sagolik frukost. Men de fortsatte att sjunga och vi beslöt oss för att åka in till Marbella för en lång promenad, det brukar göra susen! Icke sa nicke, de sjöng vidare. När den ena blev tyst började den andre. Non-stop i 45 min. Sen fick Fredrik gå vidare själv (skulle träffa en mäklare) och jag ställde mig i skuggan och gunga Thor så att han skulle hålla sig till nästa matpass. De fick mat och de blev tysta - så skönt!

Efter det kände jag ett stort behov av att fylla på med energi och letade efter något nice lunch-ställe. Jag hittade som tur var ett bara några 100m bort och började traska dit. På vägen upp från strandpromenaden gick jag som i en liten skog med rinnande vatten. Barnen somnade och allt var underbart. Kom fram till lunchstället och lyckades precis komma över den lilla bron som ledde till restaurangområdet, lirkade mig förbi utan att trilla ner i poolen eller välta några stolar och hittade ett bord. Slog mig ner, fick snabbt menyn och beställde maten take away utfall att de skulle vakna, en kaffe att avnjuta på plats och nota att betala direkt.

Barnen fortsatte att sova, jag fick min kaffe och hann precis smaka en första klunk när Theo vaknade och ville ha min uppmärksamhet. Jag tänkte att det här klarar jag av, tog upp Theo i famnen och ska precis dricka lite till när jag känner en väldigt frän doft. Nr 2. Tittar mig stressat omkring och inser att det aldrig kommer att gå att få in vagnen i restaurangen då det var trappor och smala dörrar och jag kände inte alls för att lämna Thor ensam. Theo blir mindre och mindre glad och jag mer och mer stressad. Kastar i mig det sista kaffet, glömmer PIN-koden när jag ska betala men kommer sen på den och klumpar mig sedan ut från stället med två sångfåglar.

Går sen runt i det vackra hotellkomplexet med den fina skogen, problemet nu bara är att jag vill hitta ut till en väg och till en taxi som kan ta mig och killarna hem så att Theo kan få en ny blöja och jag lite välbehövlig mat.

Hittar verkligen inte ut, utan möts av trappor överallt (vilket min mage fortfarande är alldeles för svag för) och kommer till slut till hotellreceptionen där vi försöker få in vagnen i hissen men den är för stor. Så får gå runt hela stället och sen kommer vi äntligen till en väg, jag beställer en uber och barnen somnar.

Sen var kaoset över, de var så snälla hela vägen hem och efter en ny blöja fick jag äntligen äta (om än multitaska lite;)).

Så dagens lärdom - don't mess med deras matschema!