Vem är vår nya familjemedlem Axel? ❤️

Idag är det en speciell dag. Det är nämligen första gången Axel har sovit en hel natt sen har kom till världen! Vilken dröm att få sova en hel natt. En hel natt var visserligen 23-5.30, och skulle kanske inte ha setts som "att sova ut" för några år sedan men nu är det som att jag är hög på lyckopiller!

Så vem är denna nya familjemedlemmen Axel?

Först lite bilder på vår nya kärlek❤️

Axel kan inte få nog av närhet. Helst vill han sova på mig hela natten och på dagen bli runtburen i sele. Otroligt mysigt även om man ibland vill hinna med annat som exempelvis en dusch! Babysittern fungerar ofta ett tag, men bara så länge man guppar honom. Om man guppar, bär på honom eller låter honom sova på en sover han gärna och ofta. Men att ligga själv och sova är ingen höjdare, och då säger han garanterat ifrån, så det är oftast någon nära honom.

Axel har god aptit. Direkt när han kom till världen skrek han och så fort han kunde började han äta och jag ammade honom för första gången i 50 min. Första veckorna åt han gärna var 2.5h dygnet runt. Nätterna har blivit lite bättre och han brukar kunna hålla sig 3.5h om jag har tur. Så inatt hade jag megatur! Förutom aptiten är han jättesnäll på nätterna och brukar för det mesta sova bra. Ibland blir han vrålhungrig och vill äta ännu tätare, då får vi ibland ta till lite ersättning då min kropp inte riktigt orkar mer. Amningen har varit en stor utmaning denna gången då det gjort väldigt ont för mig och blir extra påfrestande då han vill äta så ofta. Första 1.5 månaderna fick vi ofta ta hjälp av ersättning när det gjorde för ont att amma. Nu har det varit några bra dagar så hoppas det fortsätter så. Jag trodde att amma skulle vara lite som att cyckla, att har man gjort den en gång kommer det gå smidigt nästa gång, men med Axel var det som att börja om från början. Helt andra utmaningar med honom än vad jag hade med Thor och Theo.

Axel har tyvärr en känslig mage så sen några veckor tillbaka är det inga bönor, lök, koffein, jordgubbar, nypotatis, starka kryddor eller kål. Koffein och lök är jobbigt men värt det då det blir lite mindre gråt om dagarna och speciellt kvällarna.

Axel har, precis som han hade inne i magen, massa hicka nu även utanför magen.

Axel älskar att bada. Vattnet får inte vara ljummet utan han vill ha det ganska varmt, då trivs han som bäst och vill gärna njuta med huvudet halvt under vattnet.

Axel föddes som typ en 3-mån bebis. Jag hade inför förlossningen i sista minut tagit fram kläder för mån 0-3. På sjukhuset gick 2 av 5 outfits att få på honom då han var så stor. Så väl hemma åkte 90% av kläderna in i förrådet igen och jag fick snabbt plocka fram kläder för storlek 3-6 mån. Det är inte bara det att han föddes stor (4.5kg med 9cm långa fötter) utan att han föddes med långt svart hår, pigg blick, stabil nacke, och har knapps haft några bebisfinnar eller skorv och spyr typ aldrig. Jämför visserligen mot Thor och Theo som föddes lite tidigare men jag tycker att Axel mer ser ut som en söt liten pojke än en liten nyfödd bebis. När han var en månad lyfta han starkt upp huvudet med armbågarna i marken och råkade snurra över till rygg. Det var visserligen en engångshändelse för det har inte skett sen dess, men han känns helt enkelt äldre än han är, som att han snabbt vill komma ikapp brorsorna...

Thor och Theo gillar att klappa, peta, hålla och gunga Axel samt ta hans napp... Så det är en härlig mix av omhändertagande, inte riktigt koll på sin kraft och irritation för att han får uppmärksamhet som de vill ha. Överlag tycker jag att det fungerar väldigt bra och samtidigt som man måste ha koll på dom i närheten av Axel är det väldigt mycket kärlek. Om Axel börjar skrika och jag och Fredrik inte går mot honom direkt börjar ofta Theo ropa "den" och peka mot Axel medan Thor gärna springer fram till honom och börjar gunga honom eller ger honom nappen.

Och det där med napp. Ingen av våra barn gillar napp, blir så trött! Med Axel har vi provat alla olika sorter och visst kan ha ibland ta den någon minut men majoriteten av gångerna hjälper den inte alls utan snarare irriterar honom.

Axel har nyligen börjat skratta ljudlöst och le, då smälter jag.

Axel är snart två månader (imorgon) - så fort det har gått!

Det var den 13e juli som vår älskade Axel kom till vår familj. Hur började äventyret? Här kommer lite dagboksanteckningar:

"Idag föddes vår älskade och efterlängtade Axel ❤️

Det började med att jag sov på undervåningen på grund av att jag hade så ont i höfterna att jag inte orkade gå i trappan. Jag sov en hel natt och gick upp strax efter sex. Jag hann både dricka te, väga mig, meditera och träna. Det var första gången jag hann och orkade träna sedan ca tre veckor tillbaka på grund av allt kaos som varit med flytten och all värme. Fick gå på toaletten ca fem gånger på 1 timme. Kring sju började värkarna och i början var de ca var 10:e minut och kring 1 minut långa, men jag trodde att det var förverkar precis som för någon dag sedan då jag hade värkar från 04:30 till 16:30.

Mellan värkarna la jag i en bordsskiva i bordet i matsalen och möblerade om i matsalen, rensade i en kökslåda och ordnade välling till Thor och Theo (inte min normala morgonrutin så var som att kroppen var hög på energi). Kring 8 insåg jag att det nog var allvar och bad Fredrik om hjälp. Fredrik förstod inte riktigt alvaret och tog det lite lugn, provade att ringa sjukhuset men kom inte fram och tänkte att han kunde prova igen om ett tag tills jag röt till och han förstod att jag nog menade alvar. Mellan värkarna bytte jag blöjor, smörjde in Thor och Theo med solkräm och klädde på dem. Så mellan värkarna var det som en helt vanlig morgon efter en god natts sömn, så konstigt!

Vi packade, tog en sista bild tillsammans hela familjen kl 9 och satte oss sedan i bilen till Helsingborg. Fredrik hade ringt lite innan och det var inga problem att vi kom in. Hade så intensiva värkar nu. De var ca var 6:e minut. Väl framme fick vi parkera bilen precis utanför entrén på en sån där "den här får man bara stanna på"-plats och jag fick åka rullstol in till förlossningen då jag hade så ont att jag inte kunde gå. Det var en snäll kvinna som såg oss förvirrade komma in på sjukhuset och då bestämde sig för att hjälpa oss. Hon körde mig i rullstolen och visade vart förlossningen låg. Längs resan plockade hon omsorgsfullt myror från min klänning som hon tyckte att vi inte behövde med in på förlossningen, haha!

Sista värkarna vi klockade var när jag stod vid en bänk utanför sjukhusets entre och då var klockan 09.36 och värken varade i en minut. Vid undersökning såg man att jag var öppen ca 4.5-5 cm. Fredrik gick igenom våra önskemål om bedövning, gärna tillgång till badkar och att jag inte ville föda på rygg då jag tyckte att det hade varit jobbigt med Thor och Theos förlossning. Värkarna var hanterbara så vår barnmorska Robert föreslog att jag skulle ta ett bad då jag inte hade öppnat mig så mycket. Solen sken ute, det var 30 grader och jag såg havet från rummet. Virrig av allt trodde jag att han menade att vi skulle ta en sväng till havet tills jag förstod att han syftade på att jag skulle ta ett bad i ett badkar...

Fredrik gick och parkerade bilen 10:30 och skulle köpa lite frukost. Under de få minutrarna eskalerade värkarna och smärtan så mycket att jag föll ihop och fick stå på alla fyra på golvet. Mellan värkarna fick jag tag på telefonen och skickade ett sms till Fredrik om att skynda sig. Han skyndade sig upp och väl framme var tanken på att frukost som bortblåst. Fredrik tryckte på knappen och barnmorskan kom in.

Sedan var det värkar nonstop ca var tredje till fjärde minut och de blev snabbt starkare och starkare. De profylaxmassageövningar som Fredrik övat på gjorde bara ont. Började med lustgas som hjälpte litegrann och jag frågade när jag skulle få ryggbedövningen som jag hade bett om när vi kom in. Barnmorskan gjorde en undersökning och såg att jag var öppen 7-8 cm och sa att han inte trodde att vi skulle hinna. Jag sa att jag ändå ville försöka. Värkarna kom nu så tätt att det tog tre gånger innan han fick till droppen i handen. Vi hann aldrig till ryggbedövningssprutan. Vi höjde lustgasen och det gick naturligt om en smärtsamt över till krystningar. Någon gång i den här perioden tog de även covid test men det kommer jag knappt ihåg. Fredrik hjälpte till jättemycket med andningen och tittade mig djupt i ögonen, men jag tyckte mest att jag blundade men Fredrik har efteråt berättade att jag även kolla honom djupt i ögonen.

Vi mixade med att ligga på rygg och på sidan. I slutfasen tog jag i så mycket att jag flera gånger välte ner benskyddet... Det gjorde fruktansvärt ont och det var jobbigt att det aldrig blev någon paus från att det började tidigt på morgonen.12:00 kom Axel ut. Han hade massa massa svart hår och skrek nonstop i början. Dessutom var hans navelsträng knuten, tänk hur stor han hade varit om det inte hade varit en knut! (Vet inte om det påverkade men iaf!). Sedan började eftervärkarna och de gjorde jätte jätteont. Fick tillslut lite Alvedon och Ipren. Axel ville äta och han åt och åt, i cirka 50 minuter, riktigt matvrak! Sedan fick vi lite gofika och då var min aptit tillbaka. Lyckades sedan ta en dusch medan Fredrik försökte tvätta av hans långa kalufs. Vi skrattade och sa att det var bra att han trots allt inte var så stor, men när de vägde honom visade sig att han var 55 cm lång och vägde 4,55 kg! Tänk om man hade kommit på utsatt datum den 18:e eller till och med senare...

Under hela förlossningen hade vi hjälp av samma personer. Det var barnmorskan Robert och undersköterskan Evelina. Dom var så fina och omtänksamma så det blev en väldigt fin intim upplevelse, tacksam!

Medan jag duschade spydde Axel på Fredrik och sedan var det dags för oss att röra oss mot BB. Förlossningen i Helsingborg var full och de behövde rummen för några andra patienter. Vi flyttades från det vackra rummet på förlossningen där vi hade haft havsutsikt till ett rum på BB där även det hade samma vackra vy.

Rummet var dock varmt då ACn var trasig och det var 30 grader ute. Axel skulle gärna ligga hud mot hud så vi turades om men vi var båda dyngsura efter ett pass med honom. Ännu fler eftervärkar och de är som absolut värst när han vill amma. Vi försökte mata honom under dagen men efter hans supermåltid precis nyfödd ville han först äta 20.30. Då åt han gott i 30 min. Ännu mer starka eftervärkar. Sen åkte Fredrik till hotellet inne i Helsingborg, för här får omföderskor sova kvar själva på BB med barnet, kändes verkligen inte bra.

Provade att få Axel att vila lite i barnsängen bredvid men han sover bättre på bröstet så nu ligger han på mig och sover som en stock och jag väntar in att klockan ska bli 00:00 det är dags för honom att äta igen. Konstigt nog är det viktigare för stora bebisar att äta mycket och att de snabbt får kläm på amningen då de kräver mer energi. Kanske logiskt men jag trodde att de var mindre känsliga om de var lite större, men där hade jag fel. Så nu ska Axel äter var 3- 4:e timme dygnet runt."

Efter förlossningen fick vi några utmanade dygn då det var problem med Axels hälsa men efter några dagar fick vi äntligen komma tillbaka hem till Thor och Theo. När de såg honom för första gången var det som om en våg av kärlek kom över oss.

Vi är så glada över att få fått Axel till vår familj och vi är så kära i honom!

Vi älskar dig hjärtat ❤️